Tutkijatohtori Jouni Virtaharju, kuva Eeva Anundi
Arbetslivsutveckling
1
/2018

Text: Taru Berndtson
Bild: Eeva Anundi

14.2.2018

Inom ledarskapsfilosofi ersätter det nya inte det gamla

Ledarskapsteori är som popmusik: Nya artister och låtar dyker upp med jämna mellanrum och skapar stort hallå. Och precis som i nya låtar finns alltid något gammalt med. Just nu är den tjänande start up-chefen i ropet.

Värdebaserad ledning, distansledning, självledning, kaosledning, kvalitetsledning, förändringsledning, serviceledning...

Företagscoachen Tero Puranen räknar upp olika ledningsmetoder i sin blogg. Han har hittills kommit till 67 stycken. Varför blir någon av ledarskapsmetoderna populär medan någon annan faller i glömska?

Jouni Virtaharju, forskningsdoktor på Hanken, säger att det inom ledarskapsteori sällan dyker upp något helt nytt. 

– Det finns inte så många radikalt olika ledarskapsstilar i världen. Ledarskapsteori är lite som popmusik: det kommer ständigt nya ansikten och nya låtar men melodierna är sig lika. Ofta märker publiken inte detta. Stor uppfinningsrikedom används på texten, arrangemanget och framförandet.

Kopplingen till samhällsutvecklingen

Enligt Virtaharju uppstår ledarskapsteorier inte i ett vakuum utan de hänger samman med den samhälleliga utvecklingen. Den första betydande ledarskapsteorin var den s.k. vetenskapliga företagsledningen eller taylorismen, som uppstod samtidigt med massproduktionen av varor i slutet av förra sekelskiftet.

– Taylorismen har praktiska rötter, liksom de flesta framstående ledarskapsteorierna.  I allmänhet uppstår ledarskapsteorier så att ett företag framgångsrikt tillämpat en egen modell. Sedan börjar man analysera, imitera och tillämpa modellen. Det kan sedan leda till akademisk forskning och nya teorier.

Ett sätt att granska ledarskapsteorier är att dela in dem i rationella och normativa. De rationella koncentrerar sig på affärsverksamhet. De svarar på frågan om vad som är förnuftigt att göra. De normativa koncentrerar sig på ledarnas och organisationernas karaktär: hurudana är goda chefer och fungerande organisationer.

Taylorismen är ett exempel på rationellt ledarskap medan exempelvis värdedrivet ledarskap fyller kriterierna för normativt ledarskap.

– Rationella och normativa teorier växlar under olika tider. Man kan reflektera över om de västerländska samhällena allt mer börjar vara sådana att man inte längre kan leda dem med disciplin och kontroll utan genom deltagande  och självdisciplin, säger Virtaharju.

Gamla läror försvinner inte

Enligt Virtaharju är det typiskt för gamla ledarskapsteorier att de inte försvinner även om det hela tiden kommer nya metoder.  Alla metoder används i något sammanhang hela tiden. Och gamla läror återupptäcks också ofta.

– Till exempel kring år 1995 var Lean på modet i tillverkande företag i Finland. Senare inordnades det och blev en del av den dagliga verksamheten. Jag vet ett företag vars danska moderbolag helt nyligen krävde att Lean-filosofin skulle bli en del av den dagliga verksamheten. Här verkar det märkligt just nu, i synnerhet som företaget ifråga gått igenom sin egen Lean-process redan under föregående årtionde!

Lean är en produktionsfilosofi vars centrala tanke är att strömlinjeforma produktionen. Exempelvis kan olika arbetsmoment planeras så att de endast kan utföras på ett sätt, det enda rätta.

Enligt Virtaharju har också kvalitetsledningen förlorat sitt nyhetsvärde.

– Ett tag utvecklade man kvaliteten genom att anställa kvalitetschefer, skapa kvalitetssystem och vi hade till och med professorer i kvalitetsledning. Nu har kvalitetsledning blivit business as usual. Den har inte försvunnit men gör inget väsen av sig. Det centrala i den är ju att kvalitet ses som grunden för verksamheten och att allt görs rätt från början.  

Strategiskt ledarskap i kommunerna

Virtaharju tar strategisk ledning som exempel på hur en ledarskapsfilosofi kan institutionaliseras och uppnå en sådan ställning att ingen ifrågasätter den.

– Den strategiska ledningen dök upp i företagsvärlden efter andra världskriget när de stora amerikanska företagen började med långsiktig planering. Numera ser man den kanske inte ens som en ledarskapsfilosofi, för den har splittrats i flera delområden med många olika uppgifter. Få minns längre att strategier en gång var ett modefenomen.

Strategisk ledning finns numera till och med i Finlands lag eftersom den nya kommunallagen förpliktar kommunerna att göra upp strategier. Jouni Virtaharju arbetar också med ett projekt där man granskar städernas strategiarbete.  Han konstaterar att vissa specialdrag utmärker den strategiska ledningen i kommunerna.

– I den allmänna diskussionen om strategier beskrivs aktörerna och organisationerna som autonoma aktörer som kan välja sin verksamhetslinje.  Men kommunerna har inte mycket marginal då mer än 80 procent av tillgångarna är bundna till lagstadgade utgifter. En strategi innebär ju inte att man alltid kan välja fritt, utan det finns alltid ett stigberoende, också i den privata sektorn. Strategisk ledning är fortfarande nytt i kommunerna, som håller på att lära sig och ger den en karaktär som passar kommunsektorn.

Start up-ledaren är tjänande

Idag anses organisationernas främsta konkurrensfördel vara kunskap och kompetens, därför ska vår tids ledarskapsfilosofi ge svar på hur immateriella tillgångar ska ledas.

– De senaste årtiondena har prioriteringarna i det strategiska ledarskapet ändrats och blicken har vänts inåt mot organisationen och inre resurser och kompetenser. Det här hänger ihop med flera andra ledarskapsteorier, så som lärande organisationer, kunskapsledning och talent management. Samtidigt leds fortfarande mycket inom serviceproduktionen enligt taylorismens läror.

De modernaste ledaskapsteorierna just nu är normativa.

– Det finns en klar uppfattning om hurdan en bra chef borde vara. Den tjänande ledaren är en frukt av denna ideologi, en sådan som inför möten gör smoothies för sina medarbetare, som en tidningsartikel uttryckte saken. Ledarskap handlar inte i första hand om den egna statusen utan om att sätta arbetsgemenskapens intressen framför sina egna.

Det senaste inom ledarskap är entreprenörskap och självstyrning.

– Numera heter till exempel det ämne som jag undervisar i vid Aaltouniversitetet ”entrepreneurial leadership” medan det förr hette bara ”leadership”. Det är också modernt att vara liten och flexibel. Självstyrning är något man nu talar om på organisationsnivå när det för ett par årtionden sedan nämndes som en egenskap hos teamen.