Marina Erhola, Päijät-Hämeen hyvinvointikuntayhtymä
Case kommunen
6
/2019

Text: Taru Berndtson
Bild: Eeva Anundi

12.12.2019

Alla sätt att spara utreds

Finansieringsunderskott tvingar Päijänne-Tavastlands samkommun för välfärd till uppsägningar. Samkommunens verkställande direktör Marina Erhola tror att satsningarna på ledarskap och samarbete mellan kommunerna i samkommunen kommer att hjälpa upp ekonomin.

Finansieringsunderskottet i förhållande till den fastställda budgeten i Päijänne-Tavastlands samkommun för välfärd är cirka 40 miljoner euro i år. Summan kom inte som någon överraskning för Marina Erhola, som blev samkommunens verkställande direktör i somras.

– Ägarkommunerna uppnådde inte samförstånd i budgetförhandlingarna förra året. Samkommunens tjänsteinnehavare uppskattade då underskottet till 30 miljoner euro, säger Erhola.

– Vi har också tidigare haft underskott. Men det har inte varit en vana att samla dem på hög, utan medlemskommunerna har kvitterat dem med ändrade budgetar varje år.

Denna gång måste samkommunen ta till nedskärningar i personalstyrkan för att balansera ekonomin. Målet för de nyss avslutade samarbetsförhandlingarna, som gällde hela organisationen, var att minska personalutgifterna med 15 miljoner euro. Nedskärningen motsvarar omkring 250 årsverken.

Enligt Erhola måste 50 anställda sägas upp. Inga nya anställs för att ersätta de cirka 40 som går i pension och vi låter bli att förlänga visstidsanställningar. Nästa år måste dessutom hela personalen permitteras. I praktiken gäller det dock bara ungefär hälften av personalen, då man inte kan permittera i alla enheter.

Nedskärningarna gäller främst chefsuppgifter.

– Vi kan i någon mån minska på förvaltningsuppgifterna, det är ju en stor organisation som dessutom är en sammanslutning av tre administrativa organisationer. Dessvärre måste vi också skära ner på serviceproduktionen. Till exempel slopas icke lagstadgade tjänster för äldres samt några bäddplatser på sjukhussidan.

Päijänne-Tavastlands samkommun för välfärd har sammanlagt drygt 7 000 anställda. Samkommunen består av Lahtis och 11 mindre kommuner.

Möjligheter till nedskärningar har sökts på alla möjliga ställen.

– Endast 45 procent av samkommunens utgifter är personalutgifter, eftersom vi köper en hel del tjänster. Vi har förhandlat med alla våra inhouse-bolag om prisnedsättningar och också lyckats med det i någon mån. En genomgång av våra kostnader för lokaler visade att vi betalat hyra till och med för sådana som står tomma. Att avstå från dem ger redan en årlig besparing på cirka en miljon euro.
 

Effektiv enhet, svåra omständigheter

Enligt Marina Erhola har kommunernas finansieringsmöjligheter varit särskilt dåliga i Päijänne-Tavastland.

Situationen är besvärligare än till exempel i Norra eller Södra Karelen. Kommunernas sammanräknade statsandelar och skatteinkomster räcker inte, för regionen tyngs av ett så kallat double-burdenfenomen, dvs. att man samtidigt som befolkningen blir äldre dras med problem som gäller den aktiva befolkningen, såsom långtidsarbetslöshet och behov av barnskydd.

Erhola säger att i nationella jämförelser har hennes samkommun varit mycket kostnadseffektiv.

– Vi har haft de näst lägsta behovsstandardiserade kostnaderna i Finland. Vår specialiserade sjukvård har varit mycket effektiv redan i åratal. Men inte ens de här kostnaderna klarar kommunernas försvagade skatteinkomst- och finansieringsbas längre. Kommunalskattesatserna är redan höga, som till exempel i Lahtis 20,75, så det går inte att höja dem hur mycket som helst.

Päijänne-Tavastland är inte ensamt om att ha problem.
– Försörjningskvoten blir svagare i nästan hela landet, och servicesystemen kan inte möta behovet av serviceproduktion. Många har problem också med finansieringen. Servicesystemet borde dessutom ständigt utvecklas och förnyas.
 

Genom nedskärningar mot en ljusare framtid

Marina Erhola vill inte ge en alltför dyster bild av framtiden för Päijänne-Tavastlands samkommun för välfärd.

– Vi är en stor aktör och en integrerad samkommun för social- och hälsovård. Det är positivt. Samkommunen är dessutom ganska ny och dess funktioner kan ytterligare harmoniseras. Verksamheten inleddes så sent som år 2017 och det skedde i rätt snabb takt.

– Jag tycker att kommunernas ledning och jag har en bra gemensam syn på hur kostnaderna kunde minskas på ett realistiskt sätt. Och kommunerna gör samtidigt allt de kan för att främja välfärden och hälsan. Samkommunen har också nyligen börjat bereda ett omfattande reformprogram

– Målet är att förbättra till exempel ledarskapet och växelverkan mellan ägarkommunerna och samkommunen. Reformeringen av servicestrukturerna fortsätter bland annat genom att man slår ihop den öppna sjukvården på landskapsnivå. Generellt sett ska kostnadseffektiviteten förbättras på alla områden inom serviceproduktionen. 

Enligt Marina Erhola är målet på mycket lång sikt att samkommunen genom sina åtgärder förbättrar verksamhetsförutsättningarna för ett livskraftigt landskap.
– Samkommunen är överhuvudtaget en stor aktör och dessutom en mycket stor arbetsgivare. Dess ekonomi och verksamhet borde anpassa sig bättre till kommunernas finansiella förutsättningar, men på ett sådant sätt att man kan trygga den lagstadgade servicen och patientsäkerheten. 

I framtiden lönar det sig också att förtydliga serviceproducentens och delägarkommunernas roller.

– Problem som beror på befolkningsstrukturen eller social ojämlikhet och ohälsa kan inte lösas i en handvändning, men vi söker tillsammans med kommunerna lämpliga samarbetsmodeller för att förebygga problemen. Jag är nöjd med hur samarbetet håller på att utvecklas.

Marina Erhola har tidigare varit överdirektör för Institutet för hälsa och välfärd, som fastställer och kontrollerar social och hälsovårdstjänsternas kvalitet. Överraskades hon av vardagen i produktionen av social- och hälsovårdstjänster?

– Man kan nog inte säga att vardagen skulle ha överraskat mig eftersom jag lett två samkommuner före mina tio år hos THL. Jag visste också att regionerna i Finland efter social- och hälsovårdsreformens fall står inför stora problem. Situationen ställer exceptionellt stora krav på ledarskapet och det politiska beslutsfattandet.