Turun kaupungin muutosjohtaja Antti Parpo
Case kommunen
4
/2020

Text: Hanna-Kaisa Hämäläinen
Bild: Jussi Vierimaa

8.9.2020

Vårdreform genom nätverk

Vårdreformen är än en gång på den sittande regeringens agenda. I Egentliga Finland förbereder man sig på reformen genom nätverksbaserat samarbete där 31 kommunala organisationer ingår.

När det i slutet av Sipiläs regeringsperiod framgick att den dåvarande vård- och landskapsreformen inte skulle bli färdig, beslutade man i Egentliga Finland att fortsätta förberedelserna för reformen frivilligt utan nya förvaltningsstrukturer.

Som grund för samarbetet togs den plan för ordnande av hälso- och sjukvård som definieras i hälso- och sjukvårdslagen. I planen har man skrivit in alla de frågor som överskrider organisationsgränserna och som ska åtgärdas tillsammans.

Förändringsledaren vid Åbo stad Antti Parpo, som leder samarbetet, anser att modellen fungerar.

– Ett sådant lagstadgat dokument gör arbetet smidigare när det inte bara är tjänstemännen som har hand om ärendena.

Egentliga Finland är inget lätt landskap med tanke på vårdreformen. Inom området finns 31 organisationer med organiseringsansvar och 27 kommuner. De frivilliga samkommunerna är få till antalet.

– Vi har ett kommunorienterat landskap. Utgångspunkten är mycket mer splittrad än på andra håll i Finland, konstaterar Parpo.

Ett vårdsamarbete inom landskapet innebär samordning av nätverk. Arbetet utförs i olika arbetsgrupper där personer från de olika kommunorganisationerna ingår. Social- och hälsovårdsdirektörerna, som sammanträder en gång i månaden, fungerar som styrgrupp, och vid kommundirektörsmötena dras riktlinjer upp för frågor som kräver politisk behandling.

Dessutom finns det flera arbetsgrupper kring olika teman, för bland annat ICT, tandvården och missbrukarvården. Varje medlem i en arbetsgrupp är underställd sin egen huvudorganisation.

– Det är kanske det enda möjliga sättet att agera i den här situationen. På så sätt kan vi säkerställa att våra organisationer förbinder sig till detta arbete, säger Parpo.

Enligt Parpo har kommunsektorn så länge fått ta emot olika törnar på grund av vårdreformen att kommunerna inte längre är beredda att ge sig in på beredningsmodeller i stil med den föregående regeringsperiodens innan de lagar som behövs är klara. Därför har det inte inrättats någon separat reformbyrå i Egentliga Finland.

– Vår signal har varit att man måste avancera i lugnare takt.

Samma modell passar inte för alla

Ett problem i Egentliga Finlands samarbete är skillnaderna mellan organisationerna både när det gäller storlek och behov.

– Om man tänker på framtidens social- och hälsocentraler måste man inse att samma modell inte nödvändigtvis fungerar i Vemo som i Åbo, säger Parpo.

Samarbetet försvåras också av att alla små kommuner inte har möjlighet att delta i beredningen i den omfattning som är önskvärd.

– Vi har flera gånger konstaterat att beredningen inte kommer att lyckas enbart så att de största organisationerna tar itu med den. Situationen för små kommuner är dock kärv, eftersom all förvaltningspersonal är upptagen med den operativa ledningen.

Från specialiserad sjukvård till förebyggande

En organisation som deltar i beredningen är samkommunen för grundtrygghet Akseli, som är verksam i Masku, Virmo och Nousis. Samkommunens direktör Marika Tuimala anser att det viktigaste målet med beredningen är att avveckla servicestrukturen med betoning på specialiserad sjukvård och institutionsvård.

– Det är klart att det alltid är ekonomin som ligger bakom allt. Tjänsterna inom den specialiserade sjukvården och institutionsvården är dyra. Nu funderar man på hur man ska förbättra den förebyggande vården och lägga tyngdpunkten i servicen på tidiga behov, inte förlägga den till senare.

Perusturvakuntayhtymä Akselin johtaja Marika Tuimala
Marika Tuimala

Också Tuimala anser att vårdreformens största utmaning är olikheterna hos kommunerna.

– Jag ser det som Akselis styrka att vi har bedrivit social- och hälsovårdssamarbete i liten skala inom detta område ända sedan 2011. Vi har kunnat visa att servicestrukturen kan ändras genom samarbete mellan små kommuner. Tyngdpunkten på institutionsvård har kunnat luckras upp och man satsar hela tiden på förebyggande tjänster.

Det är viktigt att man i första hand tänker på kunderna som kunder, inte som kommuninvånare, säger Tuimala. Många kommuner kan ha likartade behov, och överlappningar kan undanröjas genom samarbete.

Undantagsförhållandena lyfte fram förändringsberedskapen

Den coronapandemi som spred sig till Finland på våren påverkade också Egentliga Finlands förberedelser inför vårdreformen.

– En del av den personal som man trodde att kunde utnyttjas vid beredningen har haft fullt upp med krishanteringsarbetet. Då finns det inte så mycket tid för beredningen av vårdreformen, säger Parpo.

Det finns en risk för att beredningen med sin snäva tidtabell fördröjs ytterligare.

Undantagsförhållandena har dock också haft goda följder.

– Med tanke på samordningen kan coronakrisen till och med ha en positiv effekt. Den har tvingat oss att lära oss och acceptera en elektronisk mötespraxis, som nu är standard, säger Parpo.

Tuimala är inne på samma linje. Förutom distansmöten har också distansmottagningar blivit vanligare i och med coronapandemin. Både patienternas och de anställdas osäkerhet i fråga om distansmottagningar har skingrats, och Tuimala tror att antalet sådana mottagningar kommer att öka i framtiden.

Enligt Tuimala har inga utvecklingsfrågor eller andra arbeten i Akseli blivit försummade på grund av pandemin. För detta tackar hon den flexibla personalen.

– Man kan vara mycket stolt över den yrkesutbildade vårdpersonalen och över hur den har skött den här coronakrisen. Vi har kunnat göra omorganiseringar också med snabb tidtabell. Det talas ganska mycket om att det råder ett motstånd mot förändringar, men jag ser också att det finns förändringsberedskap.