Omnian liiketoimintajohtaja Riikka-Maria Yli-Suomu ja Omnian opiskelija Renata Sarafutdinova
Case kommunen
5
/2018

Text: Taru Berndtson
Bild: Sami Heiskanen

24.10.2018

Sysselsättning av invandrare högsta prioritet

Ett av de största problemen vad gäller studier och sysselsättning för invandrare är bristen på språkkunskaper. Enligt Riikka-Maria Yli-Suomu, affärsverksamhetsdirektör vid Omnia, borde språkinlärningen integreras i arbete, eftersom man lär sig ett språk bäst ute i arbetslivet.

I utbildningssamkommunen Omnia, som erbjuder yrkesutbildning, är andelen studerande med ett främmande språk som modersmål redan drygt en fjärdedel. I huvudsak studerar invandrarna jämsides med infödda finländare, men man har också i samarbete med olika arbetsgivare skräddarsytt egna utbildningar för dem, med inriktning på sektorer där det är brist på arbetskraft. Det har visat sig att invandrarna är uppskattade arbetstagare på arbetsplatserna bara språkproblemen övervinns.

Samkommunen för utbildning i Esboregionen, Espoon seudun koulutuskuntayhtymä Omnia, är en av de största utbildningssamkommunerna i Finland som erbjuder yrkesutbildning, gymnasieutbildning och tjänster inom fritt bildningsarbete. Årligen avlägger över 10 000 studerande en examen vid Omnia och personalen uppgår till hela 870. Omnias ägarkommuner är utöver Esbo också Kyrkslätt och Grankulla.

För närvarande har 26 procent av Omnias studerande ett främmande språk som modersmål men deras andel håller på att öka, vilket enligt affärsverksamhetsdirektören Riikka-Maria Yli-Suomu bland annat beror på att andelen invandrare bland befolkningen i Esbo ökar hela tiden. Det finns studerande med ett främmande språk som modersmål inom alla utbildningar vid Omnia och därtill erbjuds de separata tjänster såsom integrationsutbildning och läs- och skrivundervisning.

Omnia ordnar yrkesutbildning i nära samarbete med olika arbetsgivare. Yli-Suomu berättar att läroanstalten har 2 500 samarbetsföretag. Utbildningar beställs också av ägarkommunerna. Läroanstalten samarbetar med Esbo stad exempelvis inom social- och hälsovårdssektorn, fastighets- och renhållningstjänster, ledarskapsutbildningar och undervisning i engelska.

– Speciellt för sektorer där det är brist på arbetskraft har vi inlett utbildningar som riktar sig till personer med ett främmande språk som modersmål i samarbete med vissa branscher och företag. Vi särskiljer inte utbildningar riktade till invandrare och till infödda finländare i sig, men då bristen på arbetskraft är svår har vi också genomfört speciallösningar.

Språkinlärningen är en utmaning

Yli-Suomu tar upp språkkunskaperna som den största utmaningen då det gäller studier och sysselsättning för invandrare. Hon framhåller att språkinlärningen borde integreras i övrigt arbete och kunnande.

– Man kan bara studera språk fram till en viss gräns på särskilda kurser. Utbildningen med finska som andra språk borde vara en integrerad del i arbetet på arbetsplatsen då en person påbörjar endera en arbetsplatsförlagd utbildning eller ett jobb. Arbetsplatsen är ju den bästa platsen för språkinlärning! Genom att göra vardagliga saker lär man sig.

Yli-Suomu funderar också på om det i alla arbetsuppgifter alltid behövs helt fullständiga språkkunskaper.

– Arbetsgivarnas språkmedvetenhet borde ökas, så att det vore möjligt att delta i arbetslivet även med begränsade språkkunskaper. Språkmedvetenhet innebär bara att man på arbetsplatsen till exempel skulle tala finska lite tydligare och långsammare med tanke på dem som har ett annat modersmål.

Sysselsättning högsta prioritet

Det finns inga statistiska uppgifter om invandrarstuderandenas placering i arbetslivet efter slutförda studier, men enligt Yli-Suomu sysselsätts omkring 90 procent av till exempel kockarna, närvårdarna, städarna och fastighetsskötarna.

– Responsen från arbetsgivare som anställt invandrare är mycket positiv. De som kommit från andra länder har en verkligt hög arbetsmotivation och arbetsmoral. Men fördomar finns fortfarande. Det finns företag som inte ens kallar invandrare till intervju, och då får invandrarna ingen chans att visa sitt kunnande. När man väl fått in en fot hos någon arbetsgivare brukar samarbetet vanligen börja löpa bra.

Ett komplicerat system

Yli-Suomu anser att övergångsfaserna för inträde i arbetslivet och väntetiderna för att kunna inleda en utbildning för invandrarnas del tillsvidare är alltför långa. Utbildningssystemet är också mycket komplicerat.

– Vi har i sig ett fantastiskt utbildningssystem. Men ur ett individperspektiv kan det ändå verka synnerligen förvirrande. Den väg in i arbetslivet som är bäst och snabbast för en själv kan vara svår att hitta. Omnias lösning har varit att lyfta fram rådgivning och handledning som ett skilt delområde, Info-Omnia, där varje studerande får en egen färdled. 

Ett stort problem är att det finns för få handledare.

– Det finns redan ganska många studieplatser. Exempelvis språkkunskapskraven är nuförtiden sådana att personer med invandrarbakgrund nog får en studieplats hos oss, men ofta skulle det behövas mera stöd under studiernas gång på grund av bristfälliga språkkunskaper eller andra utmaningar – sådana behov kan ju förekomma också bland infödda finländare.

Ett problem som Yli-Suomu tar upp är identifieringen av invandrarnas kunnande.

– Även om en person inte har en examen i bakgrunden kan han eller hon ändå besitta en hel del kunnande. Utbildningstiden borde ju vara så kort som möjligt. Inte kan man förutsätta att en vuxen invandrare ska genomgå hela den finländska 10–20 år långa utbildningen!

Yli-Suomu önskar att undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet samt de övriga förvaltningsområdena kunde ha tätare samarbete än vad de nu har i frågor som gäller utbildning för invandrare. Statsförvaltningen får också kritik för att utbildningarna ofta är beroende av projektfinansiering.

– Det splittrar hela tiden serviceutbudet. Hos oss har vi över hundra lärare som uteslutande jobbar med invandrartjänster, men vi måste alltid oroa oss för att finansieringen tar slut och att 30–40 lärare blir arbetslösa – fastän de arbetsinsatser som behövs naturligtvis inte tar slut!

Bekantskap med arbetslivet via skolan

– Jag vill så väldigt gärna börja arbeta!

Gymnastikläraren Renata Sarafutdinova talar redan en så god finska att hon också klarar av att tala finska i telefonen. Sarafutdinova och hennes familj flyttade till Finland från Litauen för knappt två år sedan på grund av makens arbete. Hon satt på en språkkurs redan en vecka efter flytten. Den 42-åriga Sarafutdinova har sökt sig till Omnia för att få en språngbräda till det finländska arbetslivet via en ettårig utbildning som handleder för yrkesutbildning (Valma).

Valma-utbildningen skräddarsys för varje deltagare – såväl infödd finländare som invandrare – enligt dennes behov, och den kan bestå av olika kurser, praktikperioder och perioder av inlärning i arbetet samt också delar av de egentliga yrkesstudierna.

Sarafutdinova har redan hunnit avlägga flera praktikperioder i ett daghem och i en skola som lärarassistent.

Fastän Renata Sarafutdinova har 16 års arbetserfarenhet som gymnastiklärare i gymnasiet bakom sig, kan det tillsvidare vara svårt att arbeta som lärare med bristfälliga språkkunskaper. Att få arbete som närvårdare verkar vara en mera realistisk möjlighet. Som närvårdare skulle Sarafutdinova eventuellt specialisera sig på rehabilitering.