Minna Lehikoinen, Helsingin kaupungin työvoimasuunnittelija. Kuva: Eeva Anundi.
Case kommunen
2
/2021

Text: Taru Berndtson
Bilder: Eeva Anundi

21.4.2021

All kompetens i användning

Helsingfors stad vill lindra arbetskraftsbristen inom vård och pedagogik genom rekrytering av personal med ett främmande språk som modersmål både i Finland och utomlands. Utbildad arbetskraft stöter ofta på problem med att få sin yrkeskompetens erkänd enligt finländska krav. De som har bristfällig utbildning saknar istället nätverk och har svårigheter att få undervisning i finska.

Arbetskraftsplanerare Minna Lehikoinen vid Helsingfors social- och hälsovårdsväsende koordinerar behörighetssärenden för sjukskötare som avlagt sin examen utomlands.

Lehikoinen säger att alla om avlagt sin examen utanför EU och Eta och vissa av dem med examen från ett EU- eller Eta-land måste komplettera sin utbildning i Finland. De måste också ansöka om rätt att utöva sitt yrke hos Valvira.

– Valvira ger utlåtande om vilka tilläggsstudier eller kompensationsåtgärder personen behöver. Arbetsgivaren måste inse att processen inte är den samma för alla sökande.

Enligt Lehikoinen kommer det sjukskötare från till exempel Filippinerna och andra länder i Asien till Helsingfors.

Just nu främjar kommunerna i huvudstadsregionen utländska sjukskötares kompetensuppdatering i samarbete med ett projekt inom kommunernas sysselsättningsförsök som kallas ”kompetenscentret för högt utbildade invandrare”.

Lehikoinen säger att alla nuvarande kompletteringsutbildningsprojekt riktar sig till högt utbildade sjukskötare.

– Det finns länder, som till exempel Ryssland, där sjukskötarutbildningen inte är på bachelornivå. Tillsvidare har vi inte något kompetensutvecklingsprogram för sjukskötare från sådana länder, trots att de kan ha lång arbetserfarenhet.

Betald praktik vid sjukhus

I Minna Lehikoinens arbete ingår också att ordna praktikplatser för sjukskötare som avlagt sin examen utomlands. Till exempel förra året praktiserade 38 personer på sjukhus i Helsingfors samtidigt som de kompletterade sin utbildning.

– Av dem rekryterade staden 20 sjukskötare. De övriga fick antagligen plats inom specialiserad sjukvård eller på privat håll.  En del placeras annanstans i Finland.

Helsingfors social- och hälsovårdsväsende har erbjudit den praktik som Valvira kräver som avlönad praktik.

– Alla sjukskötare som kompletterar sin examen får inte studiesociala förmåner men avlönad praktik är ett sätt att rekrytera skötare.

Lehikoinen säger att det är en krävande uppgift att handleda en person som redan har kompetens.

– Man måste kunna identifiera kompetensen som finns och det som behöver övas. Dessutom övar praktikanten ofta samtidigt på ett främmande språk och behöver stöd i språkutvecklingen. Handledningen kräver mångsidigare kompetens än handledning av examensstuderande.

Som stöd för handledningen använder Helsingfors social- och hälsovårdsväsende coachande videor för handledare och hela arbetsplatsen. I höst ordnas fyra eftermiddagar med handledarutbildning för handledning av sjukskötare som praktiserar för behörighet.

Från projekt till rutiner?

Enligt Lehikoinen har Helsingfors en lång erfarenhet av att främja utländska sjukskötares kompetensutveckling. Från 2005 till 2017 ordnade staden utbildning för sådana sjukskötare i form av RekryteringsUtbildning i samarbete med yrkeshögskolan Diakonia och TE-byråerna.

– Vi planerade utbildningens innehåll tillsammans för det fanns inga färdiga modeller. Under dessa tolv år utexaminerades cirka 170 yh-sjukskötare från programmet som varade som längst ett och ett halvt år.

Utbildningsprogrammet måste avslutas på grund av ett ställningstagande gällande bland annat språkkunskaper och behörighet från de ministerier som ansvarar för ärendet. Senare har utländska sjukskötares behörighet främjats genom olika projekt, av vilka den senaste, den sk. Sote-silta, avslutades i mars 2021.

Minna Lehikoinen är missnöjd med det projektartade i främjandet av behörigheten.

– Det skulle vara enklare att planera verksamheten om den blev etablerad. I de nuvarande projekten har en fungerande modell skapats, där utbildningen kan inledas flexibelt och var och en kan få en skräddarsydd praktik. En del klarar av sin kompletterande utbildning mycket fort men Valviras processer tar sin egen tid.

Lehikoinen tänker att svårigheterna att etablera de modeller som utarbetats i projekten kan till en del bero på att behörighetsärendena för utländsk arbetskraft handhas vid flera olika ministerier.

– Nu verkar det som om man förstått problemet och i december ordnades ett gemensamt diskussionsmöte om saken med Arbetsministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet och Undervisningsministeriet.

Utbildar vi sjukskötare för andra länder?

Enligt Lehikoinen skulle anställningen av utländska sjukskötare påskyndas av en mer utvecklad språkundervisning.

– Många har inte de språkkunskaper Valvira kräver. En möjlighet att utveckla språkkunskaperna skulle vara en nationell webbkurs för att uppnå sådana språkkunskaper som behövs i sjukvården. Ju snabbare språket utvecklas desto snabbare kommer man ut i arbetslivet.

En märklig sak på nationell nivå är, enligt Lehikoinen, att vi utbildar sjukskötare också på engelska i Finland.

– Den utbildningen går till mycket liten del på finska men de som utexamineras får finländsk yh-sjukskötarbehörighet. Utan kunskaper i finska kan de ändå inte få arbete i Finland. Det verkar som om man använde finländska resurser till utbildning av sjuksköterskor för andra länder.

Lehikoinen undrar också varför man rekryterar utländska sjukskötare till vårdbiträden eller omskolar dem till närvårdare.

– Det skulle vara ytterst viktigt att personer med sjukskötarexamen skulle arbeta som sjukskötare.

 

Riikka Heloma, Helsingin kaupungin kasvatuksen ja koulutuksen toimialan HR-asiantuntija. Kuva: Eeva Anundi.
HR-sakkunnig Riikka Heloma.

Med läroavtal till barnskötare

Riikka Heloma, HR-sakkunnig vid Helsingfors stads sektor för fostran och utbildning, säger att man inom småbarnspedagogiken – liksom inom staden i allmänhet – systematiskt arbetar för främjande av arbetskraft med främmande språk som modersmål.

– En person med annat modersmål än svenska eller finska kan till exempel gå i läroavtalsutbildning på daghem studera till barnskötare inom småbarnspedagogiken. Utbildningen är ett samarbete mellan TE-byrån, Stadin ammattiopisto och arbetsgivaren.

En person med utländsk examen inom småbarnspedagogik behöver Utbildningsstyrelsens beslut på erkännande och examensmotsvarighet för att kunna söka arbete inom sitt yrke i Finland. Utbildningsstyrelsen avgör om examen uppfyller behörighetsvillkoren eller om det behövs tilläggsstudier. Kunskaperna i det finska språket måste också vara tillräckligt goda.

Enligt Riikka Heloma uppmuntras alla anställda inom fostran och utbildning, såväl infödda som de med invandrarbakgrund, till kompetenshöjande utbildning vid behov.

– Inom småbarnspedagogiken har vi visstidsanställda som saknar examen eller som inte slutfört sina studier. Vi hjälper dem att avlägga examen vid sidan av arbetet.

Tanja Namrood, projektisuunnittelija. Kuva: Eeva Anundi.
Projektplanerare Tanja Namrood

Med särskilt stöd ut i arbetslivet

Invandrarkvinnor som varit länge hemma utgör en grupp vars potential och kompetens inte tagits till vara på arbetsmarknaden. För denna grupp har vi för cirka två år sedan inlett projektet Women to work. Målgruppen är kvinnor som talar somali, ryska eller arabiska. Projektet erbjuder handledning på dessa språk samt på lättläst finska.

Projektet koordineras av Helsingfors sysselsättningstjänster och finansieras av Europeiska socialfonden tillsammans med Helsingfors stad.

Projektplanerare Tanja Namrood berättar att man inom projektet bland annat erbjuder information om arbetslivets spelregler, stärker digital kompetens och söker tillsammans med deltagarna arbetspraktikplatser och arbete. Hittills har 180 kvinnor deltagit i projektet.

– Deltagarnas berättelser är mycket olika. Typiskt för dem är att högskoleexamen inte motsvarat den finländska. Eller så har skolgången avbrutits i ett tidigt skede på grund av tvångsförflyttning.

Enligt Namrood beror gruppens svårigheter på att kvinnorna inte har något nätverk att tala om i Finland.  Av samma orsak är det också svårt för dem att lära sig finska.

– De flesta har inte längre rätt att delta i de integrationsfrämjande språkkurser som ordnas för invandrare. Därför har vi informerat sektorerna att det behövs språkkurser för den här gruppen.

Inom projektet har bland annat en pilotperiod planerats där man genom läroavtal studerar till elevassistent. Samarbetspartner i detta är Stadin ammatti- ja aikuisopisto.

Efter de två första åren med projektet säger Namrood att en knapp fjärdedel av deltagarna är i arbetslivet, antingen som anställda eller med lönesubvention, eller i utbildning eller söker till utbildning. Resten går på kurs i finska eller söker jobb. För ungefär en tredjedel hittades inga fortsatta planer inom projektet.

– De flesta av de sysselsatta arbetar inom vårdsektorn. Vi har inte med avsikt styrt kvinnorna till vårdyrken men många upplevde det som mest naturligt för dem.

Enligt Namrood skulle det var särskilt viktigt att satsa på invandrarkvinnor efter som den svaga ställningen på arbetsmarknaden för kvinnor med familj enligt utredningar går i arv till följande generation, särskilt till döttrarna.